Kniven mot strupen!

För er som missade oss på TV idag, här har ni länken:

http://www.tv3play.se/play/269988/?autostart=true

Vi bjuder på underhållningen.
Återkommer senare om avsnittet.

Mycket nöje!

Nu var det faktiskt bra länge sen jag skrev i denna blogg. Den här gången glömde jag verkligen bort att jag hade en blogg. Har fått lite frågor, så tänkte besvara dom för innan jag går in på något annat.

Vi har inte varit med på Tv ännu angående knivcen mot strupen, det hela har skjutits upp och det nya datumet är den 23:e maj, om två veckor. Känns lite pirrigt, vet ju inte hur man framställt eller vad de valt att klippa ihop.

Angående flytten, vi kommer flytta hela familjen, Restaurangen är inte såld ännu, men vi vill sälja, så finns det någon där ute som vill driva en krog, välkommen upp hit och ta en titt :) Vi har inget annat val än att försöka sälja och flytta då jag ska börja skolan igen och vi har Lara. Det blir bäst för oss att bo i Uppsala där vi har nära till allt, dessutom är vi ganska trötta på krogbranschen, det är dags att göra något annat!

Så, vad har hänt?

Letar lägenhet fortfarande, har hittat två intressanta objekt, håll tummarna för att jag blir den som för köpa en av dessa. :)

Min underbara lilla dotter har fyllt 1år, den 8:e maj! Tiden bara rinner iväg, allt går så snabbt, jag hinner knappt med!
För ett år sen hade jag dödslängtan, jag bad och bönade om att dö eller bli dödad bara jag slapp känna smärtan.. 17 timmar senare föddes min älskade Lara, det finaste jag har, det vackraste jag någonsin kommer att ha i livet, det bästa som har hänt mig! Utan Lara skulle mitt liv sakna mening! Det är inte fören man bli förälder som man inser vad meningen med livet är, att föra livet vidare! Jag är glad över att jag inte dog av smärtan eller att någon hjälpte mig att dö :) Grattis älskade älskade lilla hjärta! Tack för att du finns och bringar så mycket ljus och lycka i mitt liv! Iyiki varsin, iyi ki dogdun guzel kizim! Rojbuna ta piroz be dila min!
Bjuder på lite bilder från kalaset!

 VI <3

 Älskade mamma och Biyan

 Tårtorna bakade jag och Bulent tillsammans, eller han bakade tårtbotten och resten gjorde vi tillsammans :)

Mina älskade syskon <3

Begravning, sjukdom och flytt.,

Jag har haft så fullt upp att jag nästan glömt bort att jag har en blogg.
Så vad har hänt?
Det har hänt så otroligt mycket, jag vet inte var jag ska börja.

Vi förlorade min fasters man Delibey Sahindal, han hade varit sjuk en tid och orkade inte kämpa emot leukemin mer. Han var en söt man som jag tyckte mycket om. Jag minns när vi var små och åkte till faster och han brukade ta med oss ut och shoppa. Han hade inte bra ekonomi på den tiden, men vi fick springa in i butiken och välja en sak var, minns särskilt ett plagg som jag använde flitigt. En beige polotröja, jag och syrran valde samma plagg men i olika färger, syrran tog en grå. Minns sommaren då jag jobba hos farbror i Järvsö, oj oj oj vad vi bråkade med varandra. Det var ingen som vågade säga emot honom så som jag gjorde, men det gick bra till slut ändå! Må han vila i frid och må min faster och mina kusiner få den styrkan och det tålamodet som krävs för att hantera sorgen och gå vidare utan honom..

Lara har varit sjuk, det blev så illa att hon blev uttorkad, vi blev inlagda på sjukhuset en natt och min lilla älskling fick dropp. Hon mår lite bättre nu, men äter dåligt, man känner sig så värdelös som förälder då, när ens barn inte äter och dricker som det ska.
Jag önskar att jag kunde bli sjuk i hennes ställe, att jag fick lida istället för henne. Mammas lilla hjärta. det är nog bara att vänja sig, livet är fyllt med saker man helst inte vill uppleva men som man ändå måste gå igenom. Hur ska jag skydda henne mot allt dåligt?! Det är nästan så att man vill skapa en bubbla och lägga henne där, ha henne helt för sig själv i en värld utan problem och sjukdomar, utan dålig energi.

Jag ska flytta till Uppsala inom 6 månader, vill egentligen inte bo där, men blir tvungen pga skolan och Lara. Jag kan inte pendla som jag gjorde innan med henne, och jag vill att hon går på ett bra dagis. En annan fördel med Uppsala är att jag har mamma och syrran där, vilket kommer underlätta mycket om jag behöver hjälp ibland.
Nu är det studierna som gäller, har nästan mer motivation att studera nu än innan, vill bli en bra förebild för Lara. Vill inte att hon ska tänka: "Mamma är hemmafru, så varför skulle inte jag kunna gå i hennes fotspår och bli samma sak?" Hon ska tänka: "Mamma är jurist, utbildning är A och O, kan mamma, så kan jag mycket bättre!"

Ska i alla fall försöka uppfostra Lara till att tänka att allt är möjligt så länge man vill, problem och hinder är till för att man ska lösa och ta sig förbi.

Det blev lite rörigt nu och fick inte med hälften av allt nytt, men ska försöka skriva några inlägg om mina senaste observationer av livet..

Ingen så fin som du!

Kussen Erol Sahindal gör filmdebut med filmen: Ingen så fin som du!

Vi ser den på bioduken till sommaren!

Grattis och jag hoppas att ni slår igenom riktigt hårt och att vi får se fler filmer regisserade av dig!

Ser fram emot premiären!

http://www.youtube.com/watch?v=jQP8QpP4T64&feature=youtu.be

Politiskt deprimerad.

Jag kopierar in en text här på bloggen som jag tycker är en av de viktigaste texterna jag läst på länge, det är en debattkrönika av Maria Sveland på DN.

Jag blir mörkrädd och får ont i magen, är detta en framtiden min lilla dotter ska gå till mötes? Jag blir bara mer och mer orolig. Jag tänker såhär, om vi är många som sprider detta budskap vidare så kanske vi kan få några att vakna upp och inte låta dessa mentalthandikappade människor vinna, kanske finns det tillräckligt mycket mänsklighet kvar i den här världen så att våra barn får en någorlunda trygg framtid?!

Jag hoppas det från djupet av mitt hjärta.

Texten är lång, men jag lovar den är läsvärd, så lägg ner några extra minuter och läs igenom den.

"Går vi ett nytt 30-tal till mötes? I land efter land växer sig ­högerextremismen allt starkare, med sin rasism och anti­feminism. ­Författaren Maria Sveland hör den ­hatiska tonen ­skruvas upp också bland svenska krönikörer och nätdebattörer.

Hur märker man att kartan håller på att ritas om? Man läser något här, ser något där, små tecken som vart och ett för sig inte behöver betyda något väsentligt men som tillsammans bildar ett större sammanhang. Kroppen reagerar först, ett ordlöst fladder i bröstkorgen, värken i magen och så plötsligt framträder bilden allt tydligare och obehagligare.

En bok kommer med posten, ”De hatade” av Magnus Linton. Det är en liten bok utgiven på bokförlaget Atlas men med ett innehåll som får mitt hjärta att bulta upprört och gör mig sömnlös flera kvällar i rad. Lintons reportagebok skildrar det som händer just nu i Ungern och Nederländerna och hur det hänger ihop med händelserna på UtØya. Det är en skildring av ett wEuropa där de högerradikala partierna vuxit sig allt större och intagit parlament i land efter land. I Ungern finns det ny­fascistiska partiet Jobbik som byggt sin framgång på ”zigenarfrågan” och numera är landets tredje största parti. I Holland finns Geert Wilders och PVV som med sina 15 procent kan ställa krav på regeringen – slöjförbud, halalförbud, moskéförbud, kort sagt en kriminalisering av islam.

Det ser inte bättre ut i resten av Europa. I Finland har vi Sannfinländarna, i Danmark Dansk Folkeparti, i Frankrike Front National, i Sverige har vi SD och i Norge har de Fremskrittspartiet. Jag läser och skäms över att jag inte fattat omfattningen, det här är på inga sätt nyheter, flera andra har skrivit och rapporterat om läget. Men min punkt, där den där skavande magkänslan plötsligt blir formulerad, är när jag läser Lintons bok. Där och då om kvällarna faller bitarna på plats och helheten gör mig sömnlös och sömnlös och sömnlös.

Den helgen åker jag till Berlin med min nioåring på en sedan länge planerad resa som blir aktuell på ett helt annat sätt än vad som var meningen. Vi promenerar runt i en iskall stad, mitt i Europas historia och tittar på muren och Förintelsemonumentet, går vidare till Historiska museet där hela framväxten av nationalsocialismen finns åskådligjord med hjälp av bilder, texter och gamla filmer och plötsligt känns det så fruktansvärt nära. Jag fryser och tänker på det som historikern Thomas von der Dunk säger i intervjun i Lintons bok. Att situationen i Europa just nu påminner starkt om tiden före andra världskriget.

Var det så här det var på 30-talet? Små enstaka artiklar och nyhetsinslag som började dyka upp här och där, med en ny andemening. En ny riktning. För visst måste det ha varit så, då som nu, att de högerradikala partierna påverkar det allmänna politiska klimatet så att det som förr betraktades som tokhöger med drag under galoscherna allt oftare slinker in och sipprar ner. Dyker upp där man minst anar det.

Som en kväll i december när jag ser på Aktuellt. De visar ett reportage där reportern Bert Sundström återbesöker sin gamla hemstad Borlänge och beskriver förändringarna. Arbetskraftsinvandringen från Sydeuropa och Finland, säger Bert, har nu ersatts av flyktingmottagningar där 97 procent kommer från Somalia. I förbifarten upplyser han oss också om att hälften av de 350 somalierna som kommit i år var analfabeter, vad nu det har med saken att göra. Efter detta ger han ännu ett exempel på förändringen: ett nytt fotbollslag med nästan bara invandrare i truppen, Dalkurd, är på vippen att knäcka Dalarnas fotbollsstolthet Brage. Nationalismen har alltid frodats i sportkulturen.

Som vanligt reagerar min kropp före mitt medvetande. En gnagande oro som jag förstår först när den efterföljande studiodebatten tar plats. I min tv, i mitt rum, i mitt hem står SD:s Jimmie Åkesson och Centerpartiets Annie Lööf på var sin sida av studiobordet och rubriken för deras debatt är ”Har invandringen gått för långt?” En rubrik och ett upplägg som redaktionen för Aktuellt bestämt, men som är som skapad av och för Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson ser trygg ut i sin kostym, nickar allvarligt för att understryka sina oemotsagda drapor med legitimt stöd av reportaget vi nyss sett som tycks vara inne på samma linje.

Han säger saker om att det är ”ett problem och misslyckande” att Borlänge fått ta emot en så ”svårintegrerad grupp som somalier”. Programledaren som heter Lennart nickar och hummar och plötsligt är det en sanning att somalier är en svårintegrerad grupp utan att Åkesson avkrävs någon mer specifik förklaring eller exempel för detta påstående.

Gränserna förflyttas sakta men säkert åt höger. Socialdemokratin genomgår sin största kris i partiets historia, ord har fått nya betydelser. Moderaterna är det nya arbetarpartiet och i stället för klass pratar KD om inkomstspridning (som i deras ögon inte alls handlar om orättvisa utan är något positivt) medan Carl Bildt twittrar ogenerat från konferensen i Davos där världssvälten ska diskuteras: ”Ser fram emot World programme-middagen i kväll. Global hunger är ett bråds­kande ärende”. Nyligen sa tydligen Angela Merkel att mångkulturalismen misslyckats.

Men det är först när jag läser Magnus Lintons avsnitt om massakern på UtØya som jag förstår hur hatet mot mångfalden hör ihop med antifeminismen som blomstrar i medierna bland reaktionära ledarskribenter, högerkonservativa och liberala tankesmedjor som Timbro och Axess, bloggar och nätdebattörer.

Linton skriver om faran med att betrakta Breiviks tankar om förrädarna som en enslings verk. Många delar Breiviks föreställning om att det finns ett antal sanningar som inte får sägas på grund av makten.

”Det Breivik kallar ’kulturmarxism’ heter i den mer etablerade världen ’politisk korrekthet’, men grundtanken är densamma; vissa sanningar får inte sägas och det sprängstoff som aldrig kommer till ytan handlar alltid – för både extremister och högeretablissemang – om feminism och mångfald, den politiska korrekthetens två kärnor.”

Mattias Gardell är inne på samma spår i sin lysande och viktiga text i Feministiskt Perspektiv (13/1). De värsta förrädarna i Breiviks värld är kvinnor och framför allt feminister eftersom de underblåser multikulturalism och har feminiserat västerländska män som nu vet hur man byter blöjor men inte hur man slåss. Breivik skriver i sitt manifest: ”Den europeiska civilisationens öde vilar ytterst på de europeiska männens handfasta motstånd mot den politiska korrekta feminismen”.

Jag läser och undrar hur samhället blev så skevt att Borlänges ”problem” med invandringen får ta plats i Aktuellt medan tystnaden om denna enorma politiska och kulturella förändring, som sker mitt framför våra ögon, förblir i medieskuggan?
Jag klandrar och frågar mig igen och åter igen: Varför har jag inte insett och förstått detta tidigare? Vi, jag, visste ju att Breiviks främs­ta mål var att döda Gro Harlem Brundtland, att hans kvinnohat var lika starkt (starkare?) som hans hat mot muslimer och invandrare.

Just hatet mot det så kallat politiskt korrekta, eller kulturmarxismen, är ett genomgående tema bland antifeministiska bloggare som Pär Ström och Pelle Billing. I deras värld råder en stats- och medie­feminism som utövar en hegemonisk kontroll över åsikter och värderingar. Och eftersom gränserna långsamt förskjutits kallar ingen Pär Ström eller Pelle Billing för de extremister de faktiskt är, tvärtom bjuds de in till tv-soffor och debatter och erbjuds utrymme på olika forum.

Under hösten har attackerna mot feminismen varit regelbundna och mer aggressiva och hatfyllda än någonsin, något som nättidningen Feministiskt Perspektiv som enda medium uppmärksammat genom en ambitiös kartläggning och granskning av antifeministerna. Genom att närläsa nättrådar och bloggar urskiljs vissa gemensamma nämnare, som att hatet mot muslimer, judar, svarta och homosexuella går hand i hand med kvinnohatet och antifeminismen.

De tillhör samma tankekomplex, skriver Paula Melkerson (Feministiskt Perspektiv 13/1) och beskriver uppsättningen ”Skärpning gubbar” som var en scenisk läsning av en högerextrem nättråd på Teater Galeasen.

”I nättråden omtalades kvinnor som ’sliddjur’ vars enda existensberättigande bestod i att reproducera rasen. Och till och med den funktionen ifrågasattes, eftersom svenska kvinnor ansågs ’rasblanda’ för mycket och därför borde avrättas för förräderi.”

Hatet mot Turteaterns uppsättning av Scum-manifestet gick i samma anda. Både Pär Ström och Pelle Billing skapade ett drev på sina bloggar som flera andra antifeministiska bloggare snabbt anslöt sig till och skrev egna texter på samma tema. Förutom en våg av protester och demonstrationer uttalades rena dödshot.

Längst gick bloggaren ”Medborgare X” som skrev:
”För visst är det så att inte enbart en våldtagen feminist är en bra feminist. En mördad feminist är en ännu bättre feminist. Varför inte börja med Andrea Edwards själv. Henne kan man hitta på följande adress.”

Frågan är inte om denna aggressiva, hatiska ton påverkar oss utan hur den påverkar oss. Hur den avtrubbar oss alla. Hur den förflyttar gränserna ytterligare. Hatets närvaro, även om det ”bara” skulle existera på nätet, gör att vi alla genomgår en normaliseringsprocess likt den som misshandlade kvinnor genomgår. Till slut blir våldet ett vardagligt inslag som man gradvis vänjer sig vid. Gränserna förskjuts.

Jag kommer att tänka på det som Susan Brownmiller skrev i sin bok från 1976, ”Against our will – Men, women and rape”, hur det faktum att ett fåtal män våldtar kvinnor upprätthåller en maktobalans och skapar en rädsla som även de män som inte våldtar kvinnor tjänar på – eftersom rädslan för våldtäkt påverkar alla kvinnors beteende, rörelsemönster, självbild, sexualitet. Även de som inte blir våldtagna tvingas förhålla sig till att detta är något som kan ske och sker när som helst.

Detsamma sker när de höger­radikala spyr ut sitt hat. Inför själva hotet om våld påverkas grupper av människor och anpassar sig på olika sätt. Det ligger i hatets natur att det tvingar de hatade att förhålla sig till dess existens. Dessutom sipprar hatet ner och färgar av sig på sådana som befinner sig längre in mot mitten. Vanliga mainstream-krönikörer, författare, journalister som plötsligt skriver och säger saker som återigen får det att fladdra oroligt i min bröstkorg. Hur hatet relativiseras så att extrema antiabortrörelser som till exempel MRO – Människorätt för ofödda – som kör omkring bilar med blodiga foster uppfläkta, får organisationer som Ja till livet att plötsligt framstå som relativt resonabla.

Det är i detta samhällsklimat som Marcus Birro skriver följande i en krönika i Dagen (18/1):
”Varje gång jag läser eller hör någon hävda att Gud inte dömer, att helvetet inte finns, att det onda är en bluff, att aborter alltid är en rättighet och att livet som växer där inne inte är ett liv utan livmoderinnehåll, när jag hör framträdande läkare tala om aktiv dödshjälp som en rättighet, då inser jag att vi kristna och troende måste börja stå upp för vilka vi är.”

Det är i detta samhällsklimat som Bengt Ohlsson skriver sin märkliga känslomässiga antiintellektuella text om kulturvänstern som just handlar om hans aversion inför en politiskt korrekt vänsterhegemoni.

Inte heller tror jag att det är en slump att medier och litteraturkritiker tokhyllat en skäggig norrman och hans litterära mastodontverk som av en händelse heter just ”Min kamp”. Jag lämnar diskussionen om den litterära kvaliteten utanför denna text, poängen är att de åsikter som Knausgård vädrar i sina böcker är precis de slags åsikter som blivit alltmer legitima i takt med att gränserna förskjutits åt höger. Han skriver om ”fittlandet Sverige” som är så politiskt korrekt att man inte ens får säga ordet neger längre. Han beskriver sin ångest över sin förlorade manlighet just för att han tvingas byta blöjor och vara pappaledig och gå på babyrytmik. Den slags feminisering av västerländska män som även Breivik är så djupt oroad över i sitt manifest.

Det fanns en tid när de flesta var överens om att det inte var okej att använda ordet ”neger” eftersom det är ett ord som både har en rutten historisk kontext och är ett ord som många känner sig kränkta av. Men i takt med att begreppet politiskt korrekt blivit något som alla är rädda för att bli kallade hörs allt färre invändningar mot rasistiska och sexistiska skämt eller ord. Insinuationen om att någon är politiskt korrekt räcker för att tysta kritiken samtidigt som den vrider upp volymen för alla som har ett behov av att pysa smygrasism och sexism.

Användandet av begreppet ”politiskt korrekt” underminerar all slags politiskt patos eftersom det insinuerar att du bara slänger dig med dina åsikter som ett slags accessoar, inte för att du på riktigt är engagerad. Det är ett effektivt sätt att få tyst på debatter. Och som av en händelse är det ett begrepp som nästan uteslutande används på och om så kallade vänstermänniskor och feminister. Nästan aldrig om människor med konservativ politisk åskådning.

En vän jag möter på en fest berättar att han senaste tiden känt sig deprimerad och undrat varför. Ingenting i hans liv är dåligt eller sämre än vad det varit förut.

”Till slut kom jag på att jag var politiskt deprimerad. Det känns så hopplöst och iskallt just nu.”
Jag håller med. Detta är mitt försök att benämna förändringarna. Att göra dem synliga. Ett försök att ta mig ur min politiska depression.

Gränserna har förskjutits, kartan ritats om och mitt hjärta bultar förtvivlat."

-Maria Sveland

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hatet-som-gor-mig-politiskt-deprimerad

Vi har haft kniven mot strupen!

Precis som rubriker lyder: Vi har haft kniven mot strupen! Det har varit jättekul att spela in programmet och alla från Strix television har varit _underbara_! Programmet kommer att sändas i mars och jag lovar, ni kommer inte att bli besvikna!

Det har varit en lärorik vecka och jag får inte avslöja för mycket innan programmet sänds, förutom att maten är nog det godaste jag någonsin ätit och detta säger jag inte bara för att det är vårt ställe, utan det _är_ verkligen sant! Alex och hans team vet vad dom sysslar med! Alex hade många idéer som vi definitivt kommer att spinna vidare på, gnistan är tillbaka, det var kul att jobba för en gång skull!

NU KÖR VI!

Nu får vi hoppas att Söderhamnarna upptäcker det också!

Har nyligen kommit hem från nyöppningen och är helt slut, vi är jättenöjda och det kändes jättetråkigt att Alex, Maria, Johanna, Olle, Henke, Ojans(ljudkillen) och Jonas lämnade oss idag! Vi hade vant oss vid deras närvaro och kameran!

Jag försökte få dom att överväga att börja spela in ett nytt program där Alex jobbar hos oss på Mousquet, men det gick inte ;)

Ni har som sagt varit helt underbara och jag saknar er redan!

Lite bilder:

8 månader idag!

"Who are you to judge the life I live? I know I'm not perfect and I don't live to be. But, before you start pointing fingers, make sure your hands are clean."

- Bob Marley

Idag är min lilla bebis 8 månader!

Du är mammas lilla skatt och mamma dör för dig och din gulliga lilla person du blivit, du är inte ett spädbarn längre, du är ett litet charmtroll som charmar alla du träffar, mammas solstråle!

Året har börjat bra, vi får hoppas att året fortsätter på samma spår.

Jag har så fullt upp med Lara att jag knappt hinner med annat, hon är vaken hela dagarna och kvällarna. Hon sover ungefär två timmar under dagen och de timmarna rinner lika snabbt som vatten, jag hinner knappt andas ut och hon är vaken igen.

Lara är verkligen ett heltids jobb, men det är världens bästa jobb även om man blir trött och arg ibland. Det går inte att bli arg på henne heller för hon börjar skratta eller gör något annat sött så jag smälter direkt, den här unga damen har sin mamma runt sitt lillfinger och pappa ska vi inte ens tala om, han är förtrollad!

Jag älskar er båda, min lilla flicka och hennes pappa!

Natti världen, måste passa på att sova nu när lillan somnat!

Årets citat

"Hemligheten om hälsa för både sinnet och kroppen är inte att sörja för vad som har hänt, oroa sej för framtiden eller att förvänta sig problem, men att leva i nuet, vis och ärlig."

-Buddha

Detta är ett citat jag vill gå in i det nya året med, något som fler med mig borde göra!

Gott nytt år! Hoppas att alla får en fin dag med sina nära och kära och att det nya året bringar god hälsa, lycka och framgång till er alla!

Dagens citat

"Det är stor skillnad på vänskap baserad på nytta och vänskap baserad på uppriktighet. Bara det sistnämnda förtjänar namnet sann vänskap."

År 2011 går mot sitt slut, vi lämnar ännu ett år bakom oss och jag har blivit 28! Två år kvar till 30! Hur ska man sumera det gångna året?
Det har helt klart varit ett omtumlande år, med både lycka och olycka, ett år fyllt med kärlek och sorg..
Farmors bortgång, älskade älskade lilla farmor, vad jag saknar henne!
Lara, min underbara Lara, det bästa och finaste som hänt mig, det dyrbaraste jag har, mamma älskar dig!
Burkays bortgång, min älskade Burkay, förväntar mig att se "King of Manheim" inloggad varje gång jag loggar in på msn och facebook, eller ett sms under högtider, då du alltid brukade höra av dig, men icke, det finns ingen som dig i släkten och det kommer nog aldrig att finnas någon som dig, du är saknad!
Våra grannars son Nayifs bortgång, en tragedi, må du vila i frid lille vän.
Bulents kusin Salmans bortgång, snälla glada Salman amca, du var en fin person..

Detta är bara en liten del av vad som hänt under året.

Jag hoppas att det nya året blir bättre och att vi får mot en ljusare framtid.
Viktigast av allt, vi är friska, har ett tak över huvudet och mat på bordet, detta är något vi inte borde ta för givet, vilket många gör.

Lite bilder från julen:

Så rolig bild på vår lilla familj, kolla in Laras min.

<3

Dagens

‎"Genom Disciplinens stål formas en karaktär av mod och frid.
Genom Viljans dygd kan du upphöjas till livets högsta ideal och
leva i en himmelsk boning med allt som är gott, glädjefyllt och levande.
Utan dessa två är du som en sjöman utan kompass som till sist går under med sitt skepp."

Dagens

"When life gives you a hundred reasons to cry, show life that you have a thousand reasons to smile."

Det finns alltid något att vara tacksam över i livet, glöm aldrig det :)

Dagens

"Let your smile change the world, but don't let the world change your smile."

Dagens

"Försök aldrig vinna tillbaka någon som valt att förlora dig."

Dagens

"Our lives begin to end the day we become silent about things that matter.."

-Martin Luther King Jr.

Turkisk reporter bekräftar kurdiska nyheter!

Det finns bra människor i Turkiet med ryggrad, människor med samvete, människor med sunt förnuft, för det är det allting handlar om här i livet, att vara människa! Vilket land man är född i eller vilken hudfärg man har är oväsentligt så länge man har ett samvete och moral.
En vän till mig som är turk skrev följande på sin status på Facebook:

"Jag är själv turk, men ändå är jag trött på alla nationalistiska/fascistiska turkar som bor i Sverige. å ena sidan är de inte sena på att klaga på svenskar och det svenska samhället om att de blir diskriminerade som muslimer eller invandrare. Och sen är de inte sena på att klaga på kurder som vill ha sina rättigheter i Turkiet, de anser helt enkelt att de är bättre än kurder, som många nationalister/fascister brukar tro. Jag förstår inte varför de inte flyttar tillbaka till Turkiet om det är så bra där. Just Beat it!"

-Ihsan Kellecioglu

Cüneyt Özdemir, reporter på turkiska CNN ger uttryck åt bla. följande:

"(...)Det är vår uppgift som journalister att upplysa om nyheter, vare sig dem är gynnsamma eller ogynnsamma, till allmänheten. (...). Min roll är inte att vända ryggen till nyheten på grund av att nyheten om att hjälpen i Wan är otillräckliga och att människorna lider inte gynnar premiärministern. Tvärtom, det är min uppgift att upplysa om de hjälplösa tårarna, innan tårarna faller på marken, till allmänheten och premiärministern. Detta är inte enbart en fråga om journalistisk för mig, utan en fråga om mänsklighet och moral."


http://www.kurd.se/mellanoestern/turkisk-reporter-bekraeftar-kurdiska-nyheter

Insamlingen till Van av vår släkt(uppdaterat)

Uppemot 84 000 kr samlades ihop av vår släkt till jordbävningen i Van, och då har inte allt räknats ännu, uppdaterar senare när det är fastställt. Fick fel info innan.

Det bästa av allt är att pengarna ska lämnas över personligen till de behövande, utan mellanhänder och organisationer som jag är väldigt skeptisk emot!

Alla som vill får gärna bidra, även ni läsare, han som ska till Van åker i veckan, allt pengarna används till kommer att dokumenteras på www.tawkirar.com (vår släktsida).

Jordbävningen i Van..

Som de flesta redan vet om de följt nyheterna så har Van drabbats av en jordbävning som krävt många liv, det som är skillnaden mellan denna jordbävning och alla andra naturkatastrofer runt om i världen är att Tayip Erdogan, Turkiets primärminister tackade nej till hjälp från omvärlden, han sa att de skulle hantera situationen själva, men andra ord, tänkte han lämna dessa stackars människor till sitt öde utan att lyfta ett finger.

Nyhetsankare och journalister uttalade saker som:
"Idag nådde en nyhet oss, en nyhet som gjorde oss ledsna trots att den kom från Van"

"Först krigar dom i bergen och kastar sten på polis och militär och nu vill dom ha hjälp, det funkar inte så, man måste sätta lite gränser"

"Lämna dom åt sitt öde"

Detta är bara några av orden som turkisk media använt sig av, det är tragiskt och hjärtskärande hur man kan vara så känslokall och omänsklig när det ligger oskyldiga människor levande begravda under sten och betong som en gång varit hus, hus som byggts så dåligt att de rasade lika lätt som ett hus gjort av en kortlek, 30 sekunder och människors liv var i spillror.

Civila grävde med sina bara händer, de kurdiska partierna och myndigheterna i närheten gjorde allt det kunde, men det var inte tillräckligt, fler liv hade kunnat räddas om den Tayip Erdogan hade tagit emot hjälpen som erbjöds eller om han själv hade åkt ner till det drabbade stället direkt med räddningspersonal direkt.

Allt detta pågick men världen satt bara och tittade på, jag förstår inte att detta inte uppmärksammades, jag förstår inte hur man kan få uttrycka sig på det viset och komma undan med det och jag förstår inte hur man kan få avböja hjälp när man själv inte skickar ner de resurser som krävs för att hantera situationen så bra som möjligt. Människor fryser om nätterna då det inte finns tillräckligt med tält och filtar, småbarn som mist sina föräldrar sitter bland rasmassorna och gråter.. Jag får ont i hjärtat bara jag tänker på det.
Tayip Erdogan var snabb med att åka till Somalia och hjälpa de svältande barnen där, vilket var en bra sak, men han kan inte ta hand om sina egna medborgare, eller han väljer att inte göra det, resurserna finns

Om Turkiet inte vill ta ansvar för sina medborgare, då tycker jag de ska lämna ifrån sig den marken så att kurderna kan ta hand om sig själva utan att behöva vara beroende av kallblodiga fascister som är vid makten.

Jag satt hela dagen igår med att skriva och sprida ordet, jag mailbombade olika tidningar men fick inget svar, jag skickade videoklippen från turkisk TV, men inte ett knyst från någon, man valde att blunda. Jag var inte ensam om att göra detta, de flesta av mina vänner gjorde samma sak.

Nyheter24.se valde att skriva om det även om det inte fick med allt, så var det bättre än ingenting, ni kan läsa vidare på länken nedan.
http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/622541-erdogan-rapportera-inte-om-klagomalen-fran-de-drabbade

Än händer det mirakel, en två veckor gammal bebis hittades levande bland rasmassorna idag, detta inger hopp och jag hoppas verkligen att fler hittas levande och att så några som möjligt har mist livet.. Må de vila i frid och må deras nära och kära få den styrka de behöver för att klara sig igenom detta..

Imorgon är det begravning, släkten har kommit överens om att inte köpa blommor utan att skicka pengarna de skulle köpt blommor för till de behövande i Van.

Vila i frid, må ni hamna på en bättre plats än den ni levde på..

Dagens citat

"När världen säger ge upp, viskar hoppet försök en gång till!"